Karin skriver

Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och flina som ett fån på tunnelbanan. Jag är alldeles genomsur och glad; jag har råkat ut för ett ordregn. Meningarna har fallit på sin plats och trots att vi vet att det inte finns någon mening med nånting verkar världen självklar. Livet är grått och trist, jag är grå och trist, men ibland känner jag hur orden rinner ur fingrarna likt champange. Bokstäverna är pusselbitar som faller på sin plats. Och då gör det inget att jag är en människa av sju miljarder.

Vårt alfabet har bara tjugoåtta bokstäver och alla medborgare har lika stor rätt att använda dem. Alla bokstäver och ord har redan blivit skrivna, sagda och lästa otaliga gånger förr. Författare har skrivit romaner, poeter har skrivit dikter, politiker har hållt tal. De har haft all makt över dessa tjugoåtta bokstäver, de har gjort precis som de vill med dem, de har lindat orden runt pennan efter eget behag. Men ibland är det som om alfabetetet bara är vårt. Idag ligger språket i våra händer. Den sjugoåttonde dagen av en solig vårmånad för arton år sedan kunde vi inte stava. Nu klarar våra ord sexhudratusen miljarders nanometers motvind. Vi vet bäst och vi vet att vi vet bäst och vi vet att vi vet att vi vet bäst.

Har jag nämnt att himlen ibland kan vara grå? Har jag klagat över alltings montona mellantinghet, den tradiga tristessen som tenderar att tynga ned tillvaron? Har jag nånsin sagt att livet inte är bättre än vad man gör det till? Må så vara. Det finns dock ljusglimtar, det finns hyfsat starka lysrör och det finns norrsken. Vissa stjärnor skiftar inte. Jag uppskattar långa frukoststunder, jag estimerar musikaliska ljud och jag dyrkar ett gäng personer som sätter guldkant på min tillvaro. Konst som formas från ettor och nollor värderar jag högre än vad jag egentligen förstår.

Vad är min röda tråd i detta svamlande sammelsurium, vad är meningen med meningarna egentligen? Finns det någon poäng att poängtera på överhuvudtaget? Kära läsare, du har inte varit tillräckligt allert. Det finns ingen mening med något. Därför har FRA har mycket att tacka för.

Tystnad, tagning. Plats: Skoltoalett. Datum: maj, 2006. Flickan skalar av folieplasten kring en smörgås och tar en tugga. Tittar sig själv i spegeln. Undrar vem som stirrar tillbaks.

Tystnad, tagning. Plats: Svindyrt kafé, Gamla Stan. Datum: mars, 2007. Flickan sitter tillsammans med en kamrat, denna med stort, grönt hårburr. Flickan tar en klunk ur ett stort glas med coca-cola. Skrattar, får kallsup.

Tystnad, tagning. Plats: Flytflotte, badplats, skärgården. Datum: juli, 2007. Det är mörkt. Flickan står med två jämgamla pojkar på en flytbrygga ute i vattnet. De rusar snabbt från den ena sidan till den andra. Flotten välter, barnen hoppar i vattnet.

Tystnad, tagning. Plats: nån liten håla i Småland. Datum: oktober, 2007. Flickan går längs en väg i sällskap med en mörkhårig yngling. Yngligen säger något, flickan blir besvärad. Ynglingen kastar en glasflaska i marken så att den nästan går sönder.

Tystnad, tagning. Plats: Norrköpings centralstation. Datum: den andra augusti, 2008. Flickan sitter tillsammans med ett fyrtal andra flickor på ett par bänkar utanför Pressbyrån. En kort, tanig och väldigt söt flicka reser sig. Replik: Ööh, kan jag dumpa min skit här, jag måste gå och pissa.

Tystnad, tagning. Plats: Nån park vid en kyrkogård, Stockholm. Datum: september, 2008. Flickan sitter på en bänk tillsammans med en tanig pojke och äter billig, kladdig hämtmat. Pojken säger nåt så att flikan börjar skratta. Sås rinner längs mungipan, båda skrattar.

Tystnad, tagning. Plats: Hattliknande ställe att sitta i, Reimersholme. Datum: 18 juli, 2009. Flickan sitter med en lång, blond besökare från utlandet och konverserar. Plötsligt anländer en skock pensionärer och börjar äta tårta i den hattliknande bänkkreationen. Flickan och hennes besökare gör sig icke besvär.

Tystnad, tagning. Plats: Coffeehouse by George, Hamngatan. Datum: mars, 2008. Flickan, som nu har korpsvart hår, sitter och samtalar med en nyfunnen kamrat. De pratar så länge att flickan får ont i halsen.

Tystnad, tagning. Plats: OnOff, Kungsgatan. Datum: december, 2008. Flickan står tillsammans med en klasskamrat och tittar på olika förpackningar med hörlurar. Klasskamraten vänder och vrider på de inplastade dyrgriparna. Hon kan inte bestämma sig för vilken hon vill ha och frågar personalen. Flickan är kissnödig och tycker att kamraten är pinsam. Relationen utveckas och invecklas under kommande scener.

Tystnad, tagning. Plats: Varsomhelst. Datum: Vilketsomhelst. Tystnad, sa jag! Flickan lyssnar på musik.

Röster om filmen: ”Osamanhängande, sentimentalt, tidvis gripande. Mycket humoristiskt till och från. Fantastiskt soundtrack”. - FS, Dagens Nyheter.

”Jättebra!!! Ett MÅSTE! Fem råsa hjärtan.” - VeckoRevyn.