Karin skriver

McDonald's drive in, fredag, 17:38. Hon beställer två plusmenyer med dryck. Cola Light. En till henne själv och en till... Mannen, så klart. En till mannen, i hennes drömmar. Problemet är bara att han endast existerar just där. Men det vet inte tjejen i kassan.

Hon vill att tjejen i kassan ska tro att hon inte alls är en patatisk figur som käkar hamburgare hemma, själv, framför På spåret en fredagkväll. Tjejen i kassan ser en sliten tant i en sliten Volvo och JA hon är överviktig och JA hon tjänar kasst och JA hon har köpt den där slimdräkten från TV Shop och känt sig dum när hon inte fick den över vaderna ens än gång, men hon är älskad. Och hon älskar. Fast bara i sina drömmar. Och hon är livrädd för att bli avslöjad.

Hon vill att tjejen i kassan ska tro att det finns en som sitter hemma och väntar. Kanske har han redan korkat upp en flaska rödvin som blivit över från den senaste festen. Rödvin och hamburgare, kan du tänka va, men vad gör man en fredag efter jobbet? Det är ju så skönt att slippa laga mat! Och så hade de skrattat åt det lustiga i att äta pommes med rödvin till, de hade skrattat så att majonäsen rann längs mungiporna. Då hade de skrattat ännu mer.

Men nu finns det ingen kär karl som väntar hemma i stugan, vad hennes ögon och det ursäktande leendet än försöker säga. Det finns bara två plusmenyer i en flottig påse, och de slinker ner tillsammans med både ett och två glas vin. Och kanske tre och fyra. Men det gör ingenting, det är inte ett tjusigt årgångsvin från den senaste bjudningen, det är en billig bag-in-boxvariant. Och visst rinner majonäsen, precis som tårarna. Och hon somnar framför teven igen, precis som alla andra kvällar.

Helst av allt hade hon velat kliva ut ur bilen, ställt sig mitt på parkeringen och likt en starkt religöst troende hållt upp händerna mot den gråmulna skyn och skrikit. Vrålat, tagit i ända från tårna. Gråtit och gastat så att de förbipasserande mödrarna förskräckt tagit tag i sina Ronald McDonald-barn, och barnen hade förstått att tanten var en sån där, en dum som man ska akta sig för.

Men man kan inte klandra mödrarna. De försöker bara skydda sina barn. Mot alla livets misärer, mot krossade hjärtan och svikna löften. Mot allt som gör att man tillslut sitter i en trött Volvo och beställer två menyer till sig själv, mot allt som gör att man blir en av dem. En av det ensamma folket.