18
Vid arton års ålder har jag insett att jag gör precis samma saker som jag gjorde när jag var sexton. Och fjorton. Jag sitter på mitt rum, på min säng. Jag kan inte somna. Jag lyssnar på Elliott Smith. Jag är ensam sånär som på en död mans och en ovässad blyertspennas viskande stämmor.
Vid arton års ålder inser jag att jag aldrig kommer somna. Han sjunger samma melodier för det är det enda han kan göra. Min penna fortsätter att skriva samma tradiga gamla rader för det är det enda den kan göra. Jag lutar huvudet bakåt och suckar. För det är det enda jag kan göra.
Vilket skämt. Vilket jävla skämt.
Kommentarer
Postat av: S
nu nar vi e 18 kan vi iaf ga ut och dansa!!
Trackback
